Min väg till SD

Jag var moderat i många år. Nej, inte medlem i moderaterna, men jag röstade på dem. Det var på den tiden det fanns moderater. Det var långt innan moderaterna blev ”nya”, och det fanns politiker som Gösta Bohman. Det begav sig på tiden då det inte var konstigt alls att kalla en utlänning för just det. En ren rasism fanns i samhället, en neger var en neger, bara ett sydländskt eller annorlunda utseende var negativt. Det var inte konstigt alls, baserat på de rent rasistiska åsikter som gällt i många år. Minns att steriliseringslagen i Sverige, gällde fram till 1975, vilket bara är 37 år sedan. Men egentligen var jag nog inte rasist även om det var rent populistiskt att komma med nedvärderande kommentarer och skämt om personer från andra länder. Skämt om judar var legio i skolan. Mina föräldrar hade givetvis bestämda och direkt nedvärderande termer, som var gängse, som spanjacker, finnkolingar och neger. Zigenare och tattare hade speciellt låg status och var direkta skällsord.

Under Palme-eran kom det massor med ”flyktingar” t.ex. från Chile till Sverige och propagandaapparaten för att medborgarna skulle börja se detta som något positivt. Vid denna tid behövdes även arbetskraft och det var bostadsbrist. Man byggde miljonprojektsområdena i den anda som gällde då, slit och släng, influerade av kamraternas byggnationer i DDR. Man kontrollerade helt informationsflödet, och allt var top-down. Så för att ”jävla utlänning” var ett direkt skällsord, uppfann man ordet ”invandrare”, vilket lanserades i den statliga televisionen.  Jag minns än min första reaktion på hur korkat och påhittat detta ord var: ”Vaddå? Har de vandrat hit?!” Det var min första kontakt med fenomenet nysvenska. Senare lärde jag mig att detta var ett typiskt propagandaknep för att skapa den bild man vill ge publiken. Än idag ägnar man sig åt detta. Ord som ”berikare” eller ”nybyggare” låter ju bättre än ”invandrare” som definitivt låter mer positivt än ”utlänning”. Eller vad sägs om ”papperslös” för ”illegal invandrare”. Ska det vara negativt kan man ju köra med ”ockuperade områden” eller ”illegala bosättningar”. Palestinier är snälla, det är hemskt synd om dem rent generellt (sedan Palmetiden), medan Israelerna är dumma.

Men efter att ha jobbat i och med många kulturer och länder, kom jag hem till Sverige. Fortfarande mitt land trodde jag. Jag fann därvidlag att det inte fanns några moderater längre. Avsaknaden av de åsikter jag stod och står för bland politikerna var total. 2006 blev det borgerlig regering, jag röstade på moderaterna med stor vånda.

Jag hade funnit att SD egentligen hade den bästa och mest realistiska politiken, men det fanns inte en chans att de skulle komma in i Riksdagen, därför blev det moderaterna för sista gången. Sedan kom den totala kollapsen inom moderaterna. Detta i och med de ”nya moderaterna” lanserats och jag hade upptäckt internet och skapade en egen blogg. De ”nya moderaterna” är och var en ren katastrof rent politiskt, i alla fall i mina ögon. Det verkar som man vill driva någon form av amöbapolitik, ta över folkpartiets roll och gå någon lagom medelväg. Man hade helt klart drivit åt vänster och de frågor jag ansåg och anser vara viktiga. Man öppnade upp för en helt sanslös invandring, fortsatte slakten av försvaret, accepterade de mest dumma saker och menade att de skulle vara berikande, och det gamla ordet från 70-talet, ”multikulti”, kom till heders igen för att legalisera vad man höll på med.

Det visade sig ganska snart, att politik från att vara personer som man kunde lita på, och som hade klara åsikter, hade ersatts av ordbajsare som inte svarade på frågor utan enbart svamlade och helt på nysvenska med ”visioner”. Sådana personer har mitt förakt. Under 2008, började jag läsa bloggar, och fastnade för en kommunalpolitiker i Örebro vid namn Kent Persson. Jag och några med mig ställde lite frågor i all artighet till honom, men svaren lyste med sin frånvaro. Flosklerna bara sprutade på hans blogg och lite förbannad på att han inte svarade på direkta frågor upprepar man frågorna, blir en aning mer påstridig. Nu var det givetvis så att den ”nya moderaten” Kent Persson inte hade några svar, och försökte han svara blev han ”direktyxad” av mig och några till. Kent svarade slutligen med att undanbe sig våra kommentarer och inlägg, vilket jag sedan dess respekterat, emedan min respekt för honom är i stort sett noll. Men för att vara lite elak startade jag först en blogg som hette ”Kents floskelbarometer”, i vilken jag floskelgraderade hans inlägg på bloggen. Nu är visst Kent Persson partisekreterare i moderaterna, vilket talar sitt tydliga floskelspråk. Men sedan tyckte jag det var bättre att skapa en egen blogg, eftersom jag har egna åsikter att uttrycka. Detta skedde 2008, och jag har alltså kört dagligen i stort sett i fyra år. Man funderar hur många böcker det motsvarar…

2010 var det dags för val igen, och efter att ha studerat SD ett tag och deras politik var valet självklart. Kanske skulle min röst bli bortkastad på ett parti som inte nådde 4%, men det spelade mindre roll. Mina åsikter stämde till 99% med de som jag hittade i en pamflett i brevlådan. Det var inget snack, jag röstade på SD. Stolt dessutom, och jag minns hur jag tog valsedlarna för SD och placerade dem i kuverten. När det sedan uppdagades att SD fick Riksdagsmandat och 4%-gränsen var överskriden njöt jag och funderade lite på framtiden.

Nu skriver vi 2012. Desperationen i riksdagen är total. De som röstar på SD har ju röstat ”fel”. De har inte fattat att det är politikerna som ska styra detta land och att man, genom att köra med propaganda, och manipulera media, ska tala om för medborgarna vad som är bra för dem. Internet finns och vi låter oss inte tystas. Desperationen stiger, och med stigande opinionssiffror kan man konstatera att ”Nisse i Hökarängen” kanske inte är så förbaskat korkad och manipuleringsbar som politiker och media trodde. Nisse kanske har några hjärnceller, och kan med sund logik inse att vi i detta land inte tar emot flyktingar utan ekonomiska lycksökare, att arbeten inte skapas utan ett behov måste finns först. Med det menar jag att ett arbete behöver utföras, och någon är villig att betala för det. Annars finns inget arbete, så enkelt är det. SFI skapar inga nya arbetstillfällen.

Kanske även den dumme ”Nisse” fattar att halalslakt är rent djurplågeri, och funderar varför kvinnor i trakten, som han ser på tunnelbanan, ska tvingas klä sig som kringvandrande sopsäckar. Han ställer sig frågan vart tugget om jämställdhet tog vägen. Kanske om acceptansen för HBT-personer vid pridefestivalen?

Den dumme Nisse kanske har börjat fatta att han har blivit lurad. Hans bil blev förresten uppeldad för några dagar sedan, men polisen har inga spår eller ids spendera ett uns av möda på rapporten för databasen skull. Faen Nisse, du hade väl bilen försäkrad? Du vet, Hökarängen nuförtiden…

Det var lite så jag blev SD. Moderat...som insåg att det land moderaterna och Alliansen förordar och försöker skapa är inte det land jag vill ha eller se.