Man är skeptisk

Det här med energi är lite märkligt. För det första blir man en aning skeptisk om man tittar ut genom fönstret och kan kalla det ”global uppvärmning”. Jag kan faktiskt inte minnas så här mycket snö och sådan kyla det varit något år. Men det är klart att man kan säga att globalt blir det varmare p.g.a. utsläpp av växthusgaser, men då frågar jag mig i hur många andra länder man kör med samma visa som i Sverige, d.v.s. kan skylla alla typer av förändringar på global uppvärmning om det är varmare, men det heter ”klimatförändringar”, om det har blivit kallare.

Sedan blir man lite skeptisk till alla rapporter och vetenskapliga bevis som det finns. Detta eftersom man vet att det inte finns en forskare som inte ”biter den hand som föder”. Med det menar jag att det är klart att man kan visa allt om det bara finns någon som betalar, men jag har varken tid eller lust att ”grotta ner mig” i frågeställningen. Men allt går ju att visa med statistik, och ju mer komplicerat ett samband är ju enklare är det att lura de som inte har en aning, vilket i detta fall är politiker.

Sedan har vi den rent skattetekniska aspekten på det hela. Först satt det en hel massa politiker i Kyoto, och kom överens om att minska utsläppen. Med denna överenskommelse i handen var det sedan bara att resa hem och höja energiskatter och koldioxidavgifter. Detta resulterade givetvis i mer gosiga skattepengar för politikerna att leka med, och ej att förglömma – det är sedan moms på skatterna om vi pratar bensin och olja.

Men samtidigt måste man ju ge sken av att man verkar för miljön och vill minska utsläppen av växthusgaser, och jag hittade denna bild i dagens DN (länk) på hur larvigt det kan bli:

Javisst, är det 25 grader varmt och solsken, men hur ofta är det så i Sverige? Två dagar om året av 365? Men det är klart att man kan från staten finansiera stora delar av sådana här idiotier med skattepengar. Vindkraftverk likaså, enorma investeringskostnader och förstörande just av miljön. Tror du mig inte kan du ta en tur till Nederländerna och hela landet är nerlusat med stora gräsliga vindskraftverk som dessutom låter illa i närheten.

Men det rent paradoxala i situationen är att man i Tyskland får betala en extra skatt på engångsplastförpackningar, t.ex. med någon Yoghurt i. Sedan förväntas man spola ur förpackningen (varmt vatten rekommenderas), lägga den i ”Gelbe Sac”, som samlas i varannan vecka (i Staufen). Vart tror Ni sedan denna yoghurtförpackning hamnar? Jo, den säljs till Sverige, skeppas hit och bränns sedan i trakten av Linköping. Men detta talar politikerna tyst om eftersom man köper plastsopor, de transporteras hit och bränns i Sverige med politikernas goda minne.

Ovanpå detta är det givetvis så att politikerna fördelar kvoterna för koldioxid, alltså, köper man mer tysk sop-plast för bränning blir det mindre för bilisterna. Man kan då givetvis säga att man inte uppnår ”klimatmålen” och med det som argument höja energi och koldioxidavgifterna. Men skulle man råka vara bättre, kan man ju alltid sälja utsläppsrätterna (moderna avlatsbrev), till något annat land. Det är vad man kallar ”win-win” situation.

Jag tittar ut genom fönstret igen, kan konstatera att det är knähögt med snö, vindstilla och minusgrader. Global uppvärmning?