Politikernas ordbytarstuga

Det måste finnas några tjänstemän som är betalda för att hitta på nya ord. Kanske på direkt beställning av politikerna, eller hur det nu funkar.  Ord uppfinns spontant i språk efter behov eller åxå är de importerade, behov kan vara att det dyker upp någon ny pryl som det inte finns någon språklig benämning för som t.ex. scanner som på svenska kanske skrivs skanner, eller åxå mus som bara är en översättning av mouse. På stockholmsslang var en tusenlapp en lax p.g.a. den rosa färgen, en tioöring ett sillöga och en 25-öringen en blejd. Den sista kan jag inte härleda dock. Är de lite roliga eller har en uppenbar koppling, annekteras de lättare i språk. Alla språk utvecklas, utom sannolikt latinet.

Men nu finns det en bestämd gräns mellan utveckling av ett språk och ord som hittas på för att påverka medborgarna. Sannolikt uppstod denna verksamhet under kommunismen, man skapade en samhörighet genom att alla var kamrater, ända upp till Stalin. Detta förfinades med åren och Berlinmuren var inget hinder för medborgarna att fly, utan ett skydd mot den farliga kapitalismen. Vi denna tid hade östblocket dels strikt censur och utbildade även svenskar i hur propaganda ska drivas. I synnerhet gäller det att skydda medborgarna från det de inte ska få veta. 

Så nu skruvar vi tillbaka klockan till 60-talet. Det var tiden då mindre värda raser steriliserades i detta land, en lag som gällde ända till 1975. En neger var en neger, en zigenare en zigenare, en utlänning en utlänning, inget konstigt alls när det begav sig.

Men detta var nysvenskans linda. Givetvis hade man lärt sig av partivännerna i öst hur man skulle göra, men man  var lite tafflig och oerfaren. Ibland lyckades man dock, och i synnerhet om man hade påhittade ord som man kunde trumma ut via Radiotjänst och Sveriges Television. Jag minns än idag hur en ”hallåa”, sade att hon blivit instruerad att använda ordet ”invandrare” i stället för gängse ord; utlänning. Man var lite gröna, och idag hade man ju dragit till med ”berikare”, då personen definitivt inte vandrat in till detta land. Berikare är mycket bättre, men det fattade man inte då. Neger blev ”mörkhyad”, för att sedan bli ”färgad”, för att som idag inte ens få användas.

Ett typexempel är dekret som gått ut till polisen där man inte får på något sätt beskriva en person man vill ha fast och har begått ett allvarligt brott. Det är dock mycket relevant information om man verkligen vill ha fast en person att beskriva denne så gott man kan, men det gör man inte. Brottslingar går alltså fria p.g.a. den propagandapolitik som förs för att ge en så positiv bild av de som kommit till detta land man kan.

Jag får fortsätta i morgon på detta tema…