tisdag 24 maj 2011

Har vi demokrati eller diktatur?

Riksdagen är ju ett demokratiskt sammansatt parlament. När kandidater utses till Riksdagen görs det inom partiet och så även partiets styrelse. Sedan får medborgarna rösta på partierna och baserat på valutgången sätts riksdagen samman. Det är alltså inte folket som väljer kandidaterna, utan det gör respektive parti, och det är partiet medborgarna får rösta på. Sedan måste man ju ha majoritet i Riksdagen, och efter valen börjar som regel en kohandel mellan olika partier för att kunna skapa en majoritetsregering. Sedan är det ju egentligen inte så att riksdagens ledamöter har något att säga till om, de förväntas rösta enligt partilinjen, annars är deras politiska karriär omedelbums slut. Alltså bestämmer egentligen några få personer hur hela partiet ska rösta, och har men dessutom en koalition, är det koalitionens ledare som kommer överens om hur alla partiernas medlemmar ska rösta.
Alltså, och i själva verket styrs Sverige av några få personer. Skillnaden är alltså ganska liten mellan en militärjunta eller en diktator och hur detta land styrs. Riksdagsledamöterna är tvingade att rösta enligt partilinjen, så enkelt är det. Bara i helt irrelevanta frågor tillåts ledamöterna att rösta efter övertygelse. På socialdemokraternas tid kallades de få personer som i själva verket styrde landet för ”bunkergänget”.

”Men sedan har vi ju kommunalt självstyre”, invänder säkert någon. Ok, ta då och läs mitt tidigare inlägg för någon dag sedan med titeln ”Kommunerna kan skrotas”. Partipiskan och lagar har tagit bort en stor del av makten redan och nu kommer det snart en lag till.

Schweiz har en helt annan syn på vad demokrati är, och man har folkomröstningar både på lokalt och riksplan. Man hade t.ex. en folkomröstning om minareter, det tyckte en av våra ministrar, Sabuni var ”farligt för demokratin”, och vi i Sverige har en bättre form av demokrati, med politiker som någon form av buffert för populistiska beslut av folket.

Så egentligen; skillnaden mellan en diktatur i form av en liten elit, och det vi har i Sverige, är ganska marginell.


Add 3/6-11: Jaha, nu har vi en "demokratiminister", Birgitta Ohlsson, som oroar sig över ungdomars odemokratiska åsikter på denna länk. Men varför är hon förvånad? Det är till stora delar en ren skendemokrati som jag skrivit ovan, och den enskilde personens lilla röst spelar ingen som helst roll. Dessutom vet man inte hur det parti man röstar på kommer att agera efter valet. Man är ofta desperat att skapa majoritet i riksdagen, och kör med regelrätt kohandel med det man lovat före valet för att i desperation kunna sitta kvar vid makten. Eller vad sägs om överenskommelsen mellan MP och regeringen för att hindra SD att få inflytande. Och egentligen, skillnaden mellan alla partierna i sjuklövern är ganska liten.
Så vem är överraskad om ungdomar struntar i politik? Att höra dessa ordbajsare i farten ger inget. Ställer någon en direkt fråga i en debatt svarar man inte utan bara svamlar.

Inga kommentarer: