fredag 20 maj 2011

Terrorism på export

Sverige ska vara ett öppet land tycker våra politiker. Man ska välkomna andra influenser och religioner med öppen famn. Moskéer byggs, och alla som kommer hit med någon form av historia är flyktingar. I multikultins förlovade land ska sedan ingen behöva anpassa sig utan vi svenskar ska acceptera att allt som kommer hit är berikande. Det talas om integration, men det är segregation det blir med olika gäng, religioner, kulturer och intressen i autonoma områden som varken vill eller ska införlivas i det svenska samhället.
Personligen, och som svensk köper jag inte denna naiva inställning, och det är givetvis så att både konflikter som personer tar med sig från andra länder hit fortsätter, och det skapas även nya mellan befolkningsgrupper som är religiöst eller kulturellt skilda, men bor i närheten av varandra. Vi ser även kriminella gängbildningar, med olika intressesfärer och som följder av detta regelrätta avrättningar, och bombdåd.
Visst känns det berikande? Andra länder har insett farorna och skurit ner på flyktingtillströmningen, emedan politikerna i detta land tvärvägrar att tillstå några som helst problem och media är inte sena att sopa problemen under mattan. Detta vanligtvis genom att antingen inte berätta om kriminalitet knuten till invandringen, och givetvis inte ange att brottslingar är invandrare. Vitpixling eller bara nämnandet av personens ålder är typexempel då man nödgas berätta något om brottslingar.

Men problemställningen kvarstår. Man får givetvis både ont och gott med invandringen. Dessvärre har det nu blivit så mycket ”ont”, att man borde stänga gränserna för ett bra tag och försöka lösa de problem vi idag har innan man tar in en enda s.k. flykting till.
Inom landet ser vi alltså massor med problem, och kriminalitet samt sedvänjor som vi inte vill ha som t.ex. hedersmord, omskärelse av små barn och så vidare. En del av dem är direkt emot svensk lagstiftning, men kanske är fullt accepterbart i länderna personerna kommer ifrån, men i Sverige gäller svensk lag. Nu har vi alltså i första läget släppt in en muslimsk tomte som tydligen fått svenskt medborgarskap. I nästa läge sticker samme tomte till Bahrain och ägnar sig åt omstörtande verksamhet, sannolikt muslimsk sådan. Och i Bahrain gäller deras lag och det ska så förbli. Vi vill väl att svenska lagar ska gälla i vårt land, eller vill vi att lagar från Bahrain ska börja gälla här? Vill vi att hedersmord ska vara accepterbara här?

Nu har man alltså först plockat in en person i detta land som varit och är muslimsk fundamentalist. Denna person har man givit svenskt medborgarskap. Sedan har denne person valt att åka till Bahrain och begå brott enligt den lag som gäller där, och media blåser upp honom som ”svensk” och menar att han inte ska dömas till de straff han står åtalad för. Det är helt enkelt så att åker man till ett annat land anpassar man sig till deras lagstiftning, annars blir man straffad enligt deras lag. Det har vi inte med att göra, och det behövs ingen ”tyst diplomati” eller delegation för att få straffet minskat. Han har avsiktligt åkt till Bahrain för att idka omstörtande verksamhet, så vilket straff det än blir har vi inte med det att göra. Blir han avrättad är det helt enkelt så och inte värt att spendera en skattekrona på. Eller tycker kanske svenska politiker att vi ska spendera pengar på att muslimska fundamentalister ska utbildas här, tillåtas att planera här, och sedan åka till andra länder för att antingen predika terrorism eller utföra terrordåd eller saker som är emot respektive lands lagar?
Förutom det aktuella fallet, har vi ett antal, ja kanske ett hundratal muslimska fundamentalister, som valt att åka till de länder de så desperat har flytt från för att ta upp väpnad kamp.  Svenska skattepengar används till att finansiera muslimska fundamentalister och deras vapeninköp i Afrika, genom att de stackars asylsökande skickar pengar till dem.
Ett bra exempel på vad som händer i detta land är Fuad Shangole. Han kom till Sverige som flykting, blev imam i berikarområdet Rinkeby i ca 10 år, sedan åkte han tillbaka till landet han kom från, Somalia, och blev där kommendör för Al-Shabab. Han beordrade då avrättningar, avkapning av händer och fötter (utan bedövning) på de som inte ville delta i kampen, och även steningar. Svensk medborgare givetvis.
Så var har vi nu vårt land Sverige, kära pursvenskar? Är det månne en ny bas för islamistiska extremister? Och i den mån de lyckats fått svenskt medborgarskap ska UD rycka ut och rädda dem från regimer som inte har en lagstiftning som passar svenska värderingar?

Länkar:


1 kommentar:

Anonym sa...

Utmärkt! Tyvärr sâ är det inte första och säkert inte sista fallet.Sätt gränsen tydligt och gör klart för alla som fâr asyl i Sverige att i det fallet där man ägnar sig ât liknanande aktiviteter sâ är det slut och man kan inte räkna med nâgon hjälp oavsett snyft historier etc.