Punkt 3

Det gamla avtalet som aldrig funnits är lite intressant, alltså Lilla Saltsjöbadsavtalet från 1987. Trots att det finns journalister som hävdar att de varit på plats förnekade man ju hela avtalets existens, och avfärdade det som en ren skröna.

Så låt oss spekulera i att det finns och fundera lite. Punkt tre lyder enligt skrönan som följer;

” * Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.”

Rykten säger att man senare förlängt detta avtal med media och det är oklart vad som gäller idag.

När det begav sig var ju invandringen inte så stor som idag och den kriminalitet som nu finns var i sin linda.

Så låt oss analysera vad man säger:

1. Nedtona ”speciell” rastillhörighet vid brottslig verksamhet.

Om man studerat svensk media, alltså de vanliga nyhetskanalerna, och jämför idag mot vad alternativa informationskanaler berättar, är detta helt uppenbart. Man kan även säga att det inte bara gäller att nedtona rastillhörighet, utan även helt enkelt underlåta att berätta om brottsligheten är det enklaste alternativet. Man kan givetvis diskutera vad som är nyhetsvärde och vad läsare/tittare vill ha, t.ex. om en typ av brottslighet blir tillräckligt vanlig förlorar den sitt nyhetsvärde. Våldtäkter och uppeldning av bilar är två sådana exempel som tilltagit drastiskt de senaste åren. Är dessa brott nu så vanliga och därmed accepterbara att media inte ens finner något nyhetsvärde i att nämna dem? Personligen finner jag detta en aning märkligt, vi pratar alltså ofta om allvarliga brott och nyhetsvärdet borde stå i direkt proportion till deras frekvens och allvarlighet. Skottlossningar med döda är inte accepterbara bara för att ”de har en förklaring” i någon uppgörelse mellan gäng. Det är medias skyldighet att rapportera och följa upp sådana fall. Jag finner det inte accepterbart att man mörkar allvarliga brott för att de idag sker dagligdags. Tvärtom, media borde kräva kraftåtgärder, och inte sopa allvarlig brottslighet under mattan som något accepterbart.

Sedan har vi problemet med ”nedtoning”. Tja, ibland ägnar man sig inte bara åt nedtoning utan rena lögner och dessutom ”framtonar” när någon svensk har begått ett brott bara för att på så sätt ge bilden av att det inte råder någon överrepresentation i brottslighet relaterat till viss ”rastillhörighet”. I de fall man inte kan ”mörka” en brottslig gärning relaterat till ”viss rastillhörighet”, rapporterar man ingenting som kan knytas till denna rastillhörighet. Det vanligaste är att man bara rapporterar ålder och en brottsling som ”32-åringen”, eller liknande. Är det däremot en svensk gärningsman går man så fort man törs ut med namn, bild och ålder. Med rena lögner menar jag att man ”vitpixlar” ansiktet på gärningsmän trots att de är mörkhyade. Den som ser bilden får på så sätt en felaktig bild av gärningsmannen, vidare om man nödsakas ge personen ett namn, blir det givetvis ett svenskt namn som ”Nils, Sven eller liknande”, trots att personen egentligen inte har ett svenskt namn.

2. Men nu har vi en skrämmande aspekt på hela detta ”mörkande”. Vad man ägnar sig åt är alltså att föra allmänheten bakom ljuset, och det är ju precis vad man vill, och en direkt konsekvens. De ”drabbade populationerna”, är det svenska folket eller delar av det. De blir alltså inte medvetna om de faror de kan utsättas för eftersom media underlåter att upplysa dem om de risker de utsätter sig för. Jag läste nyligen om en gruppvåldtäkt på en kvinna, utförd av två afrikanska män. Kvinnan hade i god tro följt med männen och sedan blivit våldtagen. Ett antal personer ansåg att hon varit mycket naiv och inte insett faran. Givetvis kan man tycka det, men eftersom media inte rapportat om den stora överrepresentationen som just personer från MENA utgör i just våldtäktsstatistiken, var hon kanske inte medveten om faran.

På samma sätt kan vi läsa om att zigenarligor åker runt i landet och försöker sälja guld. Det är en skröna enligt pressen och politiker att zigenare är överrepresenterade beträffande stölder och bedrägerier, och man underlåter att berätta någon som helst brottslighet som är knuten till zigenare, att ens nämna att en zigenare har begått brott är i princip tabu. Alltså, åker det runt zigenare i landet för närvarande och försöker sälja guldringar som är rent skräp, med någon snyfthistoria som försäljningsargument. Så då är den drabbade populationen är de som låter sig luras. Javisst begår zigenarna ett brott, men man kan fråga sig om inte politiker och media är vållande, som underlåter att varna och informera om att det rör sig om en specifik brottslig verksamhet knuten till just zigenare. På polisens hemsida (länk), där man rapporterar om denna brottslighet törs man inte heller nämna att det skulle röra sig om zigenare.

Så vad den sista raden egentligen säger i Lilla Saltsjöbadsavtalet är att ”ljug för svenska folket, och skit i att det finns medborgare som drabbas av brottslighet om den är knuten till invandring/invandrare eller vissa befolkningsgrupper.”. Detta var alltså skrivet till ”oberoende journalister”, 1987. Inget nytt under solen sedan dess alltså.