Storken Nisse

Jahaja, vad ska man blogga om idag? Jag lider liksom av en skrivklåda, och älskar att skriva. Ibland blir det små noveller, ibland barnsagor, men det spelar liksom ingen roll. Problemet är att min kreativitet inte har några begränsningar vid tangentbordet.

För några dagar sedan kom den äldste sonen hem med problemet att han skulle skriva en novell på 3-4 sidor, jag vet inte om det kan kallas för fusk, men den skrev jag.  Problemet var bara det att jag hade annat ordval och annan stil än vad en gymnasieungdom skulle skriva med, och alltså skulle han ”justera” den en del innan han lämnade in den. Som alla ungdomar väljer han givetvis minsta motståndets lag, och skyller på skoltrötthet eller något annat, vilket givetvis resulterade i att han lämnade in novellen ojusterad.

Så nu sitter säkert läraren och grunnar på var texten kommer ifrån. Han googlar säkert vilt efter textstycken, men kommer att gå bet. Han kommer säkert att misstänka mig, eller att sonen översatt den från tyska, men han står kvar på ruta ett och kan bara misstänka.  Jag kan ju inte lägga ut just den novellen på nätet innan sonen får sina betyg…

Så hur började hela historien då. Tja, vilken historia frågar ni er säkert? Det var så att jag tyckte helt enkelt att det var roligare att berätta egenpåhittade historier för mina barn än att läsa ur barnböcker. Dessutom var det ju en ren utmaning för mig att hitta på en bra historia, med en slutknorr, i stället för att bara läsa ur en bok som någon annan skrivit.

Så när vi bodde i Tyskland började det, jag hittade på att det fanns ”Storken Nisse”, som jag berättade om för mina barn vid sovdags, även för att hålla svenska språket vid liv. Alla sagor började på samma sätt, och hade olika djur eller vinklingar, allt eftersom jag berättade. Mina arbetskollegor brukade på det jobbet jag hade då, säga att jag hade några konstiga hjärnvindlingar de aldrig blev kloka på, och detta var sannolikt en av dessa vindlingar.

För den som inte tror det, är det faktiskt ganska svårt att hitta på en underhållande saga med en slutknorr, under själva berättandet. Men antagligen på grund av någon hjärnskada berättade jag historier om Storken Nisse för mina barn i många år, och de helt enkelt krävde att få höra en ”Nisse”, när det var sovdags.

Idag, sådär 6 år senare efter Nisse-perioden slutat, kommer jag inte ihåg vad jag berättade, men har vissa fragment. Så för något år sedan skrev jag ner början av historien om just ”Storken Nisse”. Jag lurar på att kanske skriva en fortsättning, men…kanske då bara för att jag har en sådan skrivklåda.

I alla fall. För den som vill läsa början på livet för storken Nisse, är det bara att ladda ner på denna URL som Word dokument. Har ni några barn sådär 5-10 år brukar det funka. Synd att jag inte har några illustrationer, för rita något kan jag definitivt inte.

Här är länken. 

Kommentarer och åsikter välkomnas.