söndag 8 maj 2011

Nisse i Hökarängen bakom ratten

Jag tuggade lite med en person som kallade sin ”Sand1” på SvD i en kommentarserie. Ursprungligen handlade artikeln om vilka bilar som havererar på Autobahn i Tyskland, men diskussionen drev över på jämförelse mellan olycksstatistik.

Som alla vet är det så att här i Sverige har man Nollvisioner, men klappar sig på bröstet så fort man får minsta minskning i olycksstatistiken, spikar upp plåtpoliser, sänker hastigheter, och jagar fartsyndare med ljus och lykta. Allt under ledstjärnan att man är så mån om sina medborgare och vill hindra dem från att skadas och dödas i trafiken. Ofta kan man läsa om hur många liv, man enligt statistiken lyckats rädda med olika åtgärder.

Men nu är ju tyska Autobahn ett ständigt hatobjekt som ingen fattar hur man kan tillåta fri fart, och man tycker att tyskarna borde ta lärdom av i synnerhet svenska åtgärder d.v.s. och begränsa farterna på Autobahn, allt enligt SIKAs siffror, och vad svenska politiker och NTF tycker.
Det känns lite som en tripp tillbaka till Palmetiden, ni vet mannen som visste vad som var bäst, rätt och fel i hela världen, och föregångslandet i allt, varandes ett litet skitland med 8-9 miljoner invånare i utkanten av Europa. Tiden då vi erhöll information ”för vår egen skull” via t.ex. program som Anslagstavlan, vilka proklamerade hur mycket alkoholhaltiga drycker vi skulle dricka, kötthalten i korv, att man inte ville ha elefanter i baksätet, och att man skulle köra bil med hjälm. Idag ter sig dessa propagandakampanjer i löjans skimmer, men det var allvar då.

”Sand1” verkar ha gått i denna skola, och tror att Sverige ska lära Tyskland om vad som är rätt och fel. Det intressanta, och som jag lärde mig i Tyskland, är att man har insett att det är inte farten eller hastigheten i sig självt som är farligt, utan trafikfarliga beteenden, och felaktiga bedömningar. Att köra fortare än man klarar av eller vad omständigheterna medger är felaktiga bedömningar. Vidare accepterar man att det finns förare med olika kapacitet, olika förutsättningar, och olika omständigheter. Det är faktorer man totalt struntar i här i Sverige och det som står på skyltarna är vad som gäller, när det gäller hastighet.
Huvudskillnaden i tänkesätter är alltså att man i Tyskland försöker stoppa trafikfarliga beteenden i stället för, som här i Sverige blint titta på hastigheterna. Hastighet i sig självt har aldrig orsakat en enda olycka, utan det är enbart bilistens felbedömning av sin egen kapacitet eller omständigheterna som orsakat olyckor.
Detta är en fundamental skillnad som svenskar generellt har svårt att förstå, och man indoktrinerar medborgarna till att tro att de svävar i någon form av livsfara så fort de överskrider hastighetsbegränsningarna. Oftast tar man till totalt dumma och irrelevanta argument baserade på ”tänk om” något händer, samt rent dum statistik från SIKA, NTF eller vad det kan vara.
Men låt mig förklara vad skillnaden mellan Tyskland och Sverige är rent principiellt. Man resonerar i Tyskland så att det finns förare med olika bilar, skicklighet, olika förutsättningar m.m. och det tar man hänsyn till. Alltså är det inte olagligt att köra så fort man vill på Autobahn, så länge det inte utgör någon fara. I Sverige har man åsikten att ”alla kan inte köra som Michael Schumacher” och därför anpassar man hastigheterna generellt efter den man tror kör sämst i hela riket. Låt oss kalla personen ”Hulda”, 93 år och halvblind.  Den stora skillnaden är då att man i Tyskland, accepterar Hulda på vägen, och man blir inte förbannad eller stressad av Hulda. Ej eller anser man att det är något egenvärde, eller tufft att köra fort, och man kör med respekt för varandra och efter sin egen förmåga. Man låter sig inte stressas och respekterar varandra på vägen.
Alltså fungerar det så att det handlar om respekt och ansvar i Tyskland. Man har respekt  för alla andra i trafiken oavsett vad man tycker om deras sätt att framföra sitt fordon, och man har ett ansvar för att framföra sitt eget fordon.
Det finns en grundparagraf i svensk trafiklagstiftning som bygger på detta, som säger att man inte ”må hindra eller störa”, och vad beträffar Tyskland må man ej heller stressa eller reta andra, och man håller sig till de regler som finns. Gör man detta fungerar det utmärkt, oavsett hur fort man kör, och man har alltså flyttat bort fokus från att hastigheten är i sig en anledning till olyckor, till att anse att det är bilistens ansvar att göra egna bedömningar.

Det fungerar helt enkelt bra, och vill man ta det lugnt på Autobahn, kanske puttra på i runt 100 km/h är det inget problem, ingen blir arg eller så för det. Man respekterar varandra.
Vill man köra 250 km/h, kan man göra det, så länge man inte stör eller stressar andra.

Därför finns det regler på Autobahn som svenskar har svårt att fatta. Man måste hålla minst 1.5 sekunder mellan bilarna. Detta kontrollerar man med kameror på broar, och det är det dryga böter på. Att ”slicka någon i häcken” är alltså strängeligen förbjudet. Hur många böter för ”för litet avstånd till framförvarande” har dömts ut i Sverige de senaste 10 åren? Vi pratar alltså om ett klart stressande och trafikfartligt beteende som polisen i Sverige kanske borde stävja.
Vidare är det förbjudet att stressa andra. Det som kryper upp i häcken på bilen framför, vänsterblinkar, helljusblinkar eller tutar, kan räkna med dryga böter. De som jag oftast sett bryta mot detta är fransmän, som inte fattat vad som gäller på Autobahn, och Autobahnpolizei kan ju inte ta alla.
Javisst finns det hasighetsbegränsningar. Vanligtvis på 130km/h, och vid tillfartsvägar. Anledningen är mycket enkel – man vill undvika stora hastighetsskillnader mellan de som accelererar för att komma in på Autobahn och de som redan är där. Alltså begränsar man hastigheten vid ”Zubringer”, för att undvika och minska olycksrisker p.g.a. stora hastighetsskillnader.

Men tillbaka till Sverige. Jag var på besök i Sverige emedan jag bodde i Tyskland, vanligtvis sommartid. Helt plötsligt var jag totalt inkompetensförklarad, både vad beträffande min förmåga att bedöma trafiksituationen och att bedöma min egen kapacitet. Stod det på skyltarna att det var 110km/h som gällde förväntades jag köra det eller saktare, för min egen skull.
Det är lika bra att erkänna, sådan typ av fördumning accepterar jag inte, så det gick väl ungefär dubbelt så fort. Inte för sakens skull, och det är inget egenvärde i att köra fort, utan för att jag visste, kunde, behärskade bilen, hastigheten, och omständigheterna medgav denna hastighet. Hemma, och varje dag till och från mitt arbete körde jag ungefär samma hastighet. Jag störde ingen, det var tomt på andra bilar, och det var bra förutsättningar som medgav denna fart. Enligt min bedömning.

Men käre Nisse i Hökarängen, du ska ju få ”nära-döden-upplevelser” om du råkar köra några km/h mer än vad det står på skyltarna…det är vad man propagerar om här i Sverige. Hastigheten dödar. Tänk inte, tro på politiker, statistiker och myndigheter som vet vad som är bra för dig. Koppla inte in hjärnan – det är farligt för dig.

3 kommentarer:

Robin Shadowes sa...

Ett mystiskt fel har drabbat Thoralf Alfssons blogg. Igår var hela sidan blank utom toppen med loggan och länkarna till höger. Idag är inläggen tillbaka men fortfarande är alla kommentarer puts väck. Vad tror du? Bara dator/server-fel eller är det regimen som ligger bakom? I skrivande stund har dessutom FT legat helt nere i 4-5 dagar nu. Är det 32:an som har beordrat detta tror du?

Robin Shadowes sa...

Glömde länken.

http://thoralfalfsson.webblogg.se/2011/may/problem.html#comment

Ulmerkotten sa...

Vi vet ju att PI, FT och en massa bloggar måste uppfattas som ett direkt hot mot PK-eliten. Att medborgarna utbyter information som inte är bra för dem hotar hela den informationspyramid man byggt upp.

Vi ska hela tiden ha i bakhuvudet att OM det finns någon styrd verksamhet som avsiktligt stör bloggar, ej PK-information m.m., är det inga klantskallar som ligger bakom. De har, eller jobbar säkert på att ta fram olika sätt som är garanterat ospårbara, och intermittenta, så att man inte kan se mönster, eller göra kopplingar på något sätt.
Vi kan inte heller utesluta att man har folk som t.ex. kan jobba på de ställen som tillhandahåller hård/mjukvaru-"service" till obekväma siter.

Så din gissning är lika god som min. Jag har läst en det om FRA och deras verksamheter, och slutsatsen är att man bör vara mycket misstänksam rent generellt.

Tidningarna betalar massor till IS i Varberg. Man undrar om de får något extra anslag för detta, och om så är fallet av vem...