Demokratur sa Bull

Jag skulle inte förvåna mig ett dyft om det finns massor med register över folks politiska åsikter och annat. Nu är det ett himla liv i pressen om att P1 skulle ha skapat ett litet register med åsikter på de som ringer in till något debattprogram. Visst det är ett brott emot grundlagen, men en liten titt i backspegeln gör historien i det närmaste larvig.

Först är det ju klart att man helt enkelt måste ha register i vilka man säkerhetsklassar folk. Det finns massor med skyddsklassade arbeten, och det är klart att man måste veta vilka man plockar in på dessa poster/tjänster. Eller kanske du vill ha en person som är medlem i al-Qaida som operatör på kärnkraftverk? Man kan ju i o.f.s. diskutera vad som är åsikt, politisk tillhörighet, religion eller vad som är relevant att registrera rent generellt. Givetvis måste man även väga in saker som är relevanta, t.ex. personens ekonomi och annat. Låt oss säga att en person söker en tjänst och arbetet innebär att han/hon kommer hantera stora mängder narkotiska preparat. Om samma person har skulder upp över näsan, samt kontakter med ”undre världen”, behövs det inte mycket logik för att fatta att personen kanske vill förbättra sin ekonomi genom att stjäla narkotiska preparat.

När man anställer medarbetare på banker som t.ex. ska räkna stora mängder pengar är det naturligt att man inte bara kollar deras ekonomiska status, utan även testar dem genom att ”fresta” dem med pengar som inte skulle märkas om de försvann. Egentligen är det inget märkligt alls. Sedan har vi 60-80-talen, när det gällde att skruva in alla personer i de fantastiska datorerna. Inget konstigt alls. Vi vilade på makarna Myrdals ideal om folkhemmet i de nybyggda bostadsområdena med svenska kärnfamiljer. Alla som avvek från detta var fel, givetvis. Ofta steriliserades de om de var fattiga, av avvikande ras eller det fanns minsta tecken på att de inte passade i folkhemmet. Steriliseringslagen gällde fram till 1975. Sterilisering i samband med abort var regel för kvinnor.

Att mot denna bakgrund tro att man inte hade hemliga register över medborgarna är bara naivt. Och det är en självklarhet att användandet av datorer och databaser gör att man, sannolikt även idag kan plocka fram hur mycket information som helst om man bara vill.

Alla barn som föds i detta land tar man blodprov på, som skickas till Huddinge i det s.k. PKU-registret. Där har man alltså kopplingen mellan ditt registreringsnummer (personnummer), och din genetiska kod, från födseln. Fråga dig varför?

Det lite roliga i historien är dock att det finns personer som inte får vara med i några datorregister, de finns alltså inte, men finns rent fysiskt och man förser dem sannolikt med kontanter eller betalar för dem utan frågor eller spårbarhet. Vi pratar t.ex. om personer inom försvaret som har mycket hemliga och känsliga befattningar. Eftersom svenska datorsystem är busenkla för vilken annan underrättelseverksamhet som helst att komma in i, har man helt enkelt dödat dessa personer rent elektroniskt i databaserna. Personer som finns men inte finns alltså. Man har alltså ett register på dessa personer någonstans, och ser till att de får pass, körkort och annat de kan behöva. Det är en betydligt krångligare historia, men det inte vad jag skulle skriva om.

Så historiskt sett är det inte alls märkligt att åsiktsregistrera folk. Det härstammar säkert från 50-talet, och kalla kriget. På den tiden fanns det inga datorer, men det var givetvis en naturlig sak att man hade akter över medborgarna precis som alla andra östländer. Politikernas sympatier låg generellt till vänster och man såg DDR som ett paradis och rent föregångsland. Att styra ett land utan att registrera medborgarna var givetvis en omöjlighet. För enkelhetens skull gav man medborgarna ”registreringsnummer”, vilket du idag kallar personnummer. Dessa fyller egentligen bara en funktion, och det är för myndigheterna att kunna ha pejling på medborgarna. Personnumret är en röd tråd genom alla filer och databaser vilket betyder att med det som sökobjekt kan man plocka fram hur mycket information om dig som helst. Sannolikt mer än du vet själv. Så fråga dig nu lille personnumrerade medborgare hur många register du är med i och varför? Det har varken du eller jag en aning om, politiker och ansvariga kanske inte heller vet eller skulle slingra sig som ormar om någon ställde frågan. Frågan finns inte, får inte finnas och är helt enkelt obesvarbar.

Allt detta är en ren självklarhet. Under i stort sett hela efterkrigstiden hade vi socialistiska regeringar. I en socialist eller kommunists huvud fungerar det helt enkelt så lille medborgare; Samhället är inte till för dig – du är till för samhället. Välkommen till myrstacken, fullt av allvisa politiker och du tror att du lever i en demokrati. När folkomröstade vi senast om något, lokalt, i kommunen, i länet eller på riksplan? Demokrati sa Bill. Demokratur sa Bull.