söndag 28 oktober 2012

Den svenska censuren


Det var ju knappast förvånande att UNT inte publicerade mitt debattinlägg. Så jag frågade dem per mail vad problemet var. Givetvis svarade de inte.
Som jag ser det, finns det tre problemområden rent generellt med tidningarna och deras censur idag. Detta ej inkluderande det de publicerar själva.

För det första är det ”kommentarer”. I de fall man har kommentarer tillåtna censureras dessa. Med censureras,  menar jag alltså inte kommentarer som skickas in och strider mot de av tidningen stipulerade reglerna eller mot lagen. Jag menar åsikter man bara inte gillar, och som inte är PK.Denna censur slog till samtidigt på alla tidningar på vintern 2010. Debatten har gått het om man ens skulle ta debatter med SD under hösten 2009, och några partiledare brände sig rätt ordentligt mot Åkesson. Sedan kom Vellinge, och det stod uppenbart att partipiskan gällde och det kommunala självstyret fick stå tillbaka. Så genom ett trollslag i januari 2010, började kommentarer försvinna spårlöst, och tidningarna svarade inte på varför kommentarer raderats, och ej heller gick det att se att kommentarerna tagits bort eller av vilken anledning. Idag vet alla som är aktiva på nätet att det inte är mödan värt att skicka in kommentarer, allt som inte är klappar på axeln eller på annat sätt håller med artikelförfattaren, raderas obönhörligen. Givetvis och i ”känsliga” ämnen har man inte ens kommenteringsfunktionen påkopplad.
Enligt ett domstolsutslag för några år sedan har ju tidningarna utgivaransvaret för de kommentarer folk skickar in, och alltså kan tidningarna gömma sig bakom detta, och kan därför välja om man vill ha kommentering påslagen eller inte, samt radera kommentarer efter eget tyckande.
Man kan ju tycka att kommentarer som varken strider mot lagen eller de av tidningarna stipulerade borde tolereras, men så är det inte. Alltså när det gäller kommenteringsfunktionen har vi två lägen; antingen har man kommentering påslagen och artikeln är totalt harmlös, och skulle något dyka upp man inte gillar (d.v.s. inte är PK), raderas det. Det andra läget är att man inte har kommenteringen påslagen, vilket är praktiskt och man slipper bekymra sig om ämnet är ”känsligt”. Tidigare brukade man faktiskt skriva ”kommenteringen är avstängd” eller liknande, om man stängt av den. Men det gör man inte längre, sannolikt för att det är uppenbart att man censurerar folks åsikter genom att inte tillåta åsikter man inte gillar eller tillåter.  

Det andra problemområdet är blogglänkningar. Om någon skriver något på sin blogg och sedan länkar/hänvisar till en artikel i en dagstidning har alltså inte tidningen som publicerar länken det publicistiska ansvaret, utan den som står för bloggen. Det enda undantaget är om själva titeln som angivits i bloggen strider mot lagen eller tidningens regler, men jag kan svårligen tänka mig att detta händer speciellt ofta. Här har vi en viktig skiljelinje – till skillnad från i fallet kommentarer, har tidningarna alltså inget som helst publicistiskt ansvar för det bloggare skriver på sina bloggar. Man tycker då att tidningarna borde publicera blogglänkningar varande kanaler för folks åsikter med debatter och insändare, men det gör man inte. Man följer ett hemligt regelverk för vilka blogglänkningar om ska visas i tidningen. Notabelt är då att man tolererar länkningar till direkta meningsmotståndare emedan man raderar länkningar till bloggar baserat på hur PK de är. Exempelvis tillåts länkningar till ”Röda Malmö” i SvD, emedan denna blogg är totalbannad sedan år tillbaka, oavsett vad jag skriver om.

Givetvis har tidningarna rubriker vid sidan av artiklarna som ”Läsarreaktioner” eller ”Blogglänkningar”, men det är ett spel för galleriet eftersom strikt censur råder.

Det tredje och sista ”problemområdet” är givetvis vad tidningarna skriver själva och vilka insändare som tillåts. Att tidningarna vinkar saker som det passar dem råder det inga som helst tvivel om. Man selekterar vad man skriver om genom ett fint raster, och denna teknik kallas just ”rastertekniken”. Man vill alltså skapa den bild av verkligheten i läsarnas ögon som man vill förmedla. Nyheter som man inte vill läsarna ska få veta fastnar i rastret, emedan man noga selekterar ut vad som får komma genom rastret, och givetvis med vinklingar som ger den bild man vill förmedla.
Inte ens om man uppmanar till ”debatt”, har en lista på insända debattartiklar, tolereras åsikter och debattinlägg som inte passar även om tidningen varken har ansvaret eller det strider mot lagen på något sätt.
För Er som läst denna blogg de senaste dagarna, och som jag började detta blogginlägg, var det alltså så att jag lämnade ett debattinlägg till problemen som flyktingmottagningen i Österbybruk orsakat. Moderaterna och socialdemokraterna tillåts tjafsa med varandra i UNT, emedan det jag skickade in som debattinlägg till problematiken ratades och visades inte i UNT.

Men för att komma till avslut. Jag funderade lite på det här med tryckfrihet och roade mig med att läsa tryckfrihetsförordningen
När man läser den ska man ha klart för sig att den är skriven långt innan internet fanns, och man måste alltså applicera själva ”tänket” på vad som gäller idag. I första paragrafen kan man läsa:
 ”…grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.” 

Vidare i samma paragraf:
”Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955)

Eller i paragraf 4 (idag riktat till redaktioner och företaget Interaktiv Säkerhet AB):
Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.

”…tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick…”, skrev alltså lagstiftaren.


Vad säger Ni om detta, tidningar och andra som censurerar folks åsikter dagligen baserat på vad Ni tycker själva eller baserat på instruktioner från andra? Varför tror Ni siter som Avpixlat och andra finns? Svaret är att media och tidningar utövar en ren censur mot åsikter som inte passar.
Min åsikt är att denna censur måste förbjudas och i den mån man tar bort kommentarer, ska anledning ges. Tidningarna ska förbjudas att ta bort blogglänkningar. Det är dags att applicera lagstiftarens "tänk", på dagens teknik.

Inga kommentarer: