Politikernas spratteldockor?

Jaha, nu tycker advokatförbundets chef, Anne Ramberg att SD strider mot principerna för en rättsstat. På avpixlat kan man läsa följande citat ” - Jag tycker att den politik som Sverigedemokraterna för strider mot mycket av de grundläggande principer som kännetecknar en rättsstat. Om de till exempel sitter med i migrationsdomstolarna skadar det tilltron till domstolarnas oberoende och domstolarna som sådana.”

Jag frågar mig hur en jurist kan fälla ett sådant uttalande. Om vi nu funderar lite på innebörden i uttalandet, så skulle det alltså innebära att de demokratiskt valda politikerna på något outtalat sätt skulle stå i motsats till en rättsstat. Eller ska man tolka det så att jurister och domstolarna står över det demokratiska systemet?  Ett annat alternativ är att vissa politiska åsikter diskvalificerar politiker i vissa rättsfall. Miljöpartister t.ex. borde inte få delta i rättsfall som rör brott mot miljöbalken. Eller kanske så att juristerna och domstolarna vill ha någon ”skyddad verkstad” där de inte kan bli störda i sin vishet av dumma politiker?

Jag hade liksom en dröm om att lagboken var till för att återspegla svensk moral och etik. Med det menar jag att det i lagboken står vad som inte är accepterbart här i Sverige och att de som bryter mot dessa regler i lagboken blir straffade och att straffen står i direkt proportion till brottets grad, d.v.s. graden av förkastlighet enligt just svensk moral och etik.

Men det är en drömvärld, så fungerar det tyvärr inte. Det är snarare så att politikerna stiftar lagar för att påverka svenska folket i vissa riktningar och man använder då lagen och straffen som styrmedel. Mycket sannolikt kommer politikerna även med direktiv till domstolarna där man talar om hur man ska döma rent generellt, alltså inte i de enskilda fallen utan på generell basis. Alltså har domstolarna blivit lika mycket rättsskipare som politiska verktyg.

Låt oss ta t.ex. trafiklagstiftningen, som har gått från att vara rättsskipande till att bli ett rent styrande verktyg för politikerna. Om man t.ex. kör ”för fort” spelar det ingen som helst roll vad man kan anföra till sitt försvar. Man blir dömd ändå. Alltså, struntar man i all logik. Men låt oss nu förutsätta att det i just ett fortkörningsfall finns en nämndeman som spontant säger; ”Men gärningsmannen hade en Ferrari, det var söndagsmorgon, inte en kotte ute på den spikraka landsvägen, och perfekta väg och siktförhållanden. Och låt oss titta på skadan av det inträffade – ingen, bevisligen.”.

Ett sådant uttalande är fullt logiskt, men tror någon på friande dom? Glöm det. De visa juristerna ska koppla bort all verklighetsanknytning och döma som de blivit tillsagda.

Eller varför inte ett annat och skarpt rättsfall; ett ungdomsgäng ger sig på en äldre herre i Kortedala på en parkeringsplats och slår och sparkar honom så han svävar länge mellan liv och död. Han får bestående men av misshandel, och blev blind på ena ögat. Tingsrätten dömde alltså två av de inblandade ungdomarna till 100, resp 70 timmar samhällstjänst och ungdomsvård.   

Jag vet inte om tingsrätten tyckte att det var synd om de stackars ”barnen”, hittade en skog med förmildrande omständigheter eller vad det var, men klart är att det knappast hjälper den drabbade eller gör skadorna mindre. Åklagare Andersson är tydligen lite sur och säger på denna länk” - Min uppfattning är att det beteendet bör granskas, det rör uppenbara misstankar om mened. Vi kan inte stillatigande sitta och acceptera att de här grabbarna ljuger så flagrant inför rätten.”

Kanske hade det varit läge med en eller flera nämndemän som plockade ner de visa juristerna till verkligheten?