Spelets regler

Jag är nu inte politiker, men som Ni säkert vet SD. Saken är ju den att ett parti som växer hastigt och är relativt ungt, (i alla fall med dagens politik), kan drabbas av viss växtvärk, fenomen och risker. Åkesson stämmer lite i bäcken och jag vet inte om ”städa upp” är hans formulering eller DN:s, men det är klart att det kan behövas en dos av ”rätta in Er i ledet”. ”Ledet” är då inte någon form av kadaverdisciplin, utan man måste som politiker inse att man representerar andra och extremistiska eller direkt olämpliga uttalanden är givetvis tabu. En politiker måste alltså skilja på vad han/hon tycker som privatperson och funktionen representant för andra. Som enskild person kan man egentligen uttrycka vad man vill, men inte som representant för andra. Har man blivit vald för ett parti har man alltså en blandning av tre saker, för det första åsikter man må ha som person, för det andra representant för de som röstat på partiet/personen lokalt. För det tredje kopplingen till partiet på riksplan och det partiet står för.

SD är ju som sagt ett ganska ungt parti, och det är klart att det finns personer som hoppar lite utanför ”skacklarna”. De kanske tror att man kan forma partiet, den lokala politiken baserat på sina egna åsikter. Desto viktigare är det att partiet från riksplan ger klara direktiv om vad som gäller i synnerhet som vi vet att media hugger på allt de kan för att smutskasta SD. DN drar i denna artikel upp två uttalanden, och problemet är att läsarna tolkar dem antingen som att det är alla SD:s politikers åsikt eller partiet består av ett antal splittrade idioter som kan säga vad de vill. Meddelandet är solkart i DN, röstar du på SD; röstar du på extremister, eller splittrade vildhjärnor som vill köra sitt eget ”race”.

Så låt oss nu studera de etablerade partierna. Är det möjligt att en socialdemokrat, kommunist (jaaa..vänsterpartist), miljöpartist, folkpartist, kristdemokrat eller centerpartist skulle snacka om skottpengar på Åkesson? Svaret är ”nej”, man använder sig av väl etablerade vägar, även om man innerst inne tycker att det vore ok. Här har vi skillnaden; politikerna inom SD är för gröna och kanske lider av extremism som måste rensas bort.

Så då tar vi det andra uttalandet som DN refererar till, ”Skäggbarn”. Eftersom jag varit aktiv på nätet ett bra tag vet jag hur riktigt eller berättigat detta ord egentligen är, men…det är föga att förvånande nyhet att DN nappar på just detta ord eftersom man har instruktioner från ovan att dra snyfthistorier om flyktingbarn m.m. emedan sanningen är en helt annan. Men precis som i juridiken, handlar det inte om vem som har rätt – det handlar om vem som får rätt. Så länge som man från sjuklövern har kontroll över media och vi har en blandning av journalister som stoppar huvudet i sanden som strutsar, eller kanske är dumma nog att tro att instruktionerna från ovan är vad medborgarna behöver. Kanske sympatiserar de med denna censur och propaganda, men det är av mindre intresse att utröna – de gör sitt jobb helt enkelt och vill ha mat på bordet som vi alla.

Men detta är min slutsats; är man lokal politiker och folkvald för SD må man hålla sig till partilinjen och definitivt undvika sanningen hur riktig den än må vara. Det sistnämnda betyder att alla vet, eller borde veta, att det inte handlar om ”ensamkommande flyktingbarn”, utan just skäggbarn, men det må man inte säga eftersom pressen nappar på alla möjligheter att smutskasta SD som ett gäng hungriga gäddor. Uttalanden som att det borde vara ”skottpengar på Reinfeldt” är däremot rent korkade om man är politiker, helt oavsett parti.